annagrreta

Han vill absolut inte gå i ide och löpte amok i lägenheten.

Först var han sugen på blåbärssoppa.

Han sprang till fönstret och tittade ut på barn som han ville styck-
frysa inför vintern.


Sedan ville han falla fritt.

Nu är han i garderoben. Praktiskt så länge han inte äter en strumpa
och måste stomiopereras.

Jag gick ut idag med tillit till jaktlagets förmåga att se skillnad på mig och en älg. Jag hade på mig en röd jacka, för säkerhets skull bara.

Mina fingrar blev blå, vilket när jag kom in och tinade visade sig bero på köld och inte förgiftning eller tyfus.

Tur.

En nackdel med trattkantareller är att djur kan få för sig att det är bra att övervintra inne i själva tratten. 
Men en fördel är att det finns så många att det räcker till alla. När det är säsong för gula kantareller är alla medel tillåtna för att komma åt skogens guldförråd innan grannarna.

Ond bråd död.

Ljuva korridorsliv.

Jag hoppas att vederbörande bodde under studenten som inte ville ha sin nudelsoppa. För annars har ju gravitationen spårat ur totalt.

En annan gång skrev vaktis "DO NOT POUR LEFT-OVERS IN THE ZINK! REGARDS!" efter ett stopp i köksavloppet.

Jag som alltid trott att de små hålen i vasken är anpassade för att man ska kunna pressa ner sin gamla pasta där.

Vad händer annars när man flyttar från smålands skogar till Göteborg undrar ni då.

Man kanske:
1. får en ihopvikt spader kung som en magiker på stan trollar fram ur sin munhåla.

2. börjar i Chalmers sångkör och lär sig att man ska säga 'göttamej' för att passa in i stan.

3. äter en frukt.

Jag får tidningen Buffé, bonuscheckar och personliga erbjudanden på varor jag köper ofta.

Jag är stamkund på Ica.

Jag är vuxen.

Nä. Inte riktigt sant. Hejdå!

"Det finns två män i ditt liv, och båda heter Rasmus." sa min bror till mig för ett tag sedan då vi myste med nybakat bröd och en film på främmande språk.

Det har alltså hänt någonting som vi måste tala om. En karl har gjort entré i mitt liv. Vi ska inte gå in närmre på hur det gick till när jag med öppna armar accepterade att hänge mig åt en hockeybög. Men han kan ju faktiskt hålla rent i bregottpaketet.

Låt oss för enkelhetens skull kalla honom för Rasse istället för Rasmus.

Det finns några skillnader mellan Rasmus och Rasse.

Rasse dricker ungefär lika många liter mjölk om dagen som Rasmus gör på ett år.

Rasse tycker att hemlagade köttbullar är supercoola, Rasmus har aldrig ätit en köpt köttbulle.

Jag älskar när jag lär mig långa ord som minoriteten av Svenska folket kan. Jag satt i förgår och upprepade dideoxinukleotidtrifosfat för mig själv.

"Det finns två män i ditt liv, och båda heter Rasmus." sa min bror till mig för ett tag sedan då vi myste med nybakat bröd och en film på främmande språk.

Det har alltså hänt någonting som vi måste tala om, du och jag. En karl har gjort entré i mitt liv. Vi ska inte gå in närmre på hur det gick till när jag med öppna armar accepterade att hänge mig åt en hockeybög. Men han kan ju faktiskt hålla rent i bregottpaketet.

Låt oss för enkelhetens skull kalla honom Rasse istället för Rasmus

Rasse dricker ungefär lika många liter mjölk om dagen som Rasmus gör på ett år. Men det finns likheter också.

Det naturvetenskapliga programmet cirkulerar väldigt mycket kring vätskor. Näringslösning, koksalt, bakteriesuspensioner och pH-buffertar. Men eftersom vi valde medicininriktning så blir det även en hel del kroppsvätskor. Snor, blod, ledvätska, urin och bajs (jag vet att bajs känns som ett starkt ord, men jag vill vända mig även till en publik som inte kan ordet fekalier).

I Biologi A är bajs bara något som kommer från djur. Typ älgbajs vs kaninbajs.

I Biologi B är bajs produkten av det man stoppar ner i munnen.

I Medicinsk grundkurs är bajs ofta flytande.

Nu läser vi bioteknik och får reda på vilka mikroorganismer som trivs i bajs.

Jag skulle nog trivas bra ihop med ett svårt ord. Jag skulle aldrig tröttna och det svåra ordet skulle inte ha något att säga till om.

Dideoxinukleotidtrifostat ligger bra till.

Natti.

Ordbajsar utan ord, bakar bröd utan mjöl, dansar vals utan steg, halkar utan is och äter utan gris. Eller ja. Jag försöker avsluta ett arbete jag aldrig förstått själva uppgiften till. Det är så ofördelaktigt det där, det där med att inte förstå.

Och för att vara petnoga så har jag inte ens börjat.

Hör spridda skrik och flygande tv-kontroller från nedervåningen. Det är hockeymatch på TV.

Torkade nyss lite dregel från min haka och en tår ur mitt öga. Insåg att jag satt och byggde upp en smäktande välskapt utopi där jag lever under ett jultäcke med tomtar tills resten av vintern har passerat. Antingen med dropp eller obegränsad tillgång av pasta. Jag och mitt obefintliga underhudsfett klarar inte mer kyla.

Choklad, nötter, te, skorpor och fruktbitar. Vi pratar om tröstätning mina vänner. Päronbitar och frön kan väl tyckas oskyldigt, men jag är rädd att det här ska sluta med tyngre grejer. Nåväl, jag ska besöka toaletten, tvättrummet, wc:n, avträdet, hemlighuset, klosetten eller om så önskas muggen. Te-förbrukningen gör sig påmind.

Vill efter gårdagens inlägg påpeka att russin i lussekatter är okej. (Ja, jag har fallit för traditionen och jag står för det.)

Men det är två russin vi talar om. Två. Inte fler. 
Det finns ingenting som gör mig så likgiltigt inställt till livet som russin i hela degen.
Och jag säger det,  jag skulle aldrig äta lussekatter som dagisbarn har bakat. Detta beror inte på den halt snor och koliforma bakterier man får räkna med hamnat i degen (mikroorganismer dör i ugnen). Nej. Men man kan inte lita på att barn under 12 kan hålla sig till två-russins-regeln. 
Vill inte tro att jag kan njuta av en lussebulle efter att ha petat ut de två russinen och sedan trots detta finna en liten slemmig fruktbit i min munhåla.

Det har för övrigt varit en sådan där dag jag kunde levt utan. Nu ska jag gå i ide.

Julen måste vara russinens högtid. I dagens sekulariserade Sverige är det utan tvekan fler som firar jul för att få frossa i russin än för att fira Jesus.

Jag vet något som inte du vet; det är tisdag.

Du kanske tror att du också vet det, men isåfall beror det bara på att du vet att det var måndag igår medan jag skulle kunna säga det om jag än precis hade vaknat upp ur en 63 år lång dvala.

Jag kom hem sisådär vid tvåtiden och stapplade in i köket. Där stod döden och väntade på mig.

"Sju minuter till godo, Majsan" sa han.
Nog för att jag var akut hungrig, men han ska ju alltid vara så jävla överdramatisk den där mannen.
"Tänk på barnen i Afrika" sa jag, och började febrilt fundera på vad jag kunde fixa i matväg inom 7 minuter. 
Kände inte att tiden var inne för att bli hämtad riktigt än.

Följande scenario utspelar sig:
1. Jag gör mannagrynsgröt utan att förstå varför. Jag vet ju att det inte är någon höjdare.
2. Jag blandar den med hallon för att förmildra omständigheterna.
3. Jag spiller ut cirka hälften på golvet.
4. Jag överväger att lapa upp det spillda.
5. Jag skriker NEJ, NEJ, NEJ! till mig själv.
6. Jag har återigen lurat döden.

Om tre dygn och två minuter (litar på SJs precision till 100!) är jag i Göteborg och stegar bestämt i godtycklig riktning för att nå målet myshelg med syster! Stabilt.

Det är riktigt pangväder idag. Jag stannar inne och gör en djupdykning i Amerikanska revolutionen.

Idag är en sådan där dag då jag skulle kunna spela kort med mig själv. Då pratar vi inte om någon slags patiens. Nej, jag kommer inom några timmar att finna mig själv i en situation där jag försöker överbemästra mig i bluffstopp.

Har funderingar på att skriva en bok om råvaror som måste kokas minst tre gånger för att inte vara giftiga. Det är spännande det där.
"Oj, pappa dog. Men vi testar att koka svampen två gånger till så kanske den går att äta sedan."

På tal om spel.
Fia med knuff, det måste vara Guds straff till mänskligheten. Och hur ointressant det än är, så finns det alltid några individer under 11 och över 69 som vill förvärra det och spela utan knuff, för att det inte ska bli så orättvist. UTAN KNUFF?
Då kan man ju lika gärna kasta en tärning i turordning och skriva upp resultatet på en gammal servett för att se vem som har flest poäng efter någon timmes brutalt ihjälslagen tid.
Då slipper man ju flytta de där pjäserna, som ändå alltid är för få för att någon råkat suga upp en av de gröna pluttarna i dammsugaren.

Hade förväntat mig att vakna med blod i ansiktet. Upptäckten av att fallet inte var sådant skulle kunna klassas som trygg. Själv skulle jag kalla den ett högsta klassens nederlag.

Har funderat lite på sådana där inne-ord. Powernap till exempel, det är väldigt hippt att säga. Till skillnad från tupplur. Varför säga powernap när man kan säga tupplur?

Hur som helst, så funderar jag att ta en sådan.
Jag har aldrig gjort det förut, men idag är det en borde-verkligen-plugga-fysik-dag. Och då kan allt hända.

Fann nyss mig själv läsandes om de fyra dödsstadierna Pallor, Algor, Rigor och Livor Mortis. Allt kan hända, som sagt.

Jag och Ukraina har en tävling. Om jag uppdaterar bloggen oftare än Ukraina byter nationalsång så vinner jag, och vice versa.
Just nu leder Ukraina, så jag måste tukta mig själv. 

Well, well.

Det är inte lätt det där, hörrni. Det där med citrusfrukter.

Ungefär så känner jag efter heldag med häst, sadel och grimma.

Hällde frysta hallon i teet innan. I onsdags hade jag saft i teet. Vilken rafflande vecka det har varit.

Nu: raggsockar, blanda-läget på Spotify, filt, dubbelhaka, mjukisbyxor, samhällskunskap. Och så lite krydda.

Åt nyss av den förbjudna frukten. Alltså en nöt, tandställningen till trots. Så medan jag sätter blodkant på tillvaron, kan ju ni kanta tillvaron med sättet. 
Once upon a time hade jag grova paint-skills.

Lägg märke till att det är svårt att efterlikna samtliga av dessa djurs läten. Försökte nyss och lyckades bäst med sälen. Det skulle förvisso kunna bero på att min farfars far var just säl.
Så att det ligger i generna menar jag.

Nu ska jag klippa mig och skaffa ett jobb. Eller åtminstone läsa lite historia och rensa i min Hiroshima –45-artade garderob.

Jag tycker om hårda päron. Jag hittade nyss en påse med med hårda päron. Jag delade ett päron i oändligt många delar för att mätta hela Jerusalems befolkning. Oj, nej, så var det ju inte. Låt mig börja om:
Jag delade päronet i fyra delar och tänkte äta det till mellanmål, men det visade sig vara en svårare operation än väntat. Jag hade för stunden glömt att jag är i endast-flytande-föda-veckan. Endast-flytande-föda-veckan är veckan precis efter att tandläkaren har justerat tandställningen.
Jag är ätit upp päronet nu.
Jag blöder i munnen nu.

Idag hade vi politisk debatt klockan halv 9 fastän vi vanligtvis börjar 12.45, sådana tillfälligheter gör mig verkligen varm i själen. Sedan sjöng Frida och jag stämsång i arbetsrummet och vi hade ett litet skolval. Trevligt det i brist på riktig rösträtt.

Nu till hufvudhändelsen. Jag blev nermejad av en bildörr när jag cyklade på västra esplanaden. Där låg jag ohjälpligt mitt på gatan och skämdes cirka lagom mycket. Såhär drygt två veckor efter händelsen har det skäligen respektabla blåmärket på låret försvunnit.

En skvätt alltid lika seriös poesi kanske?

Skräll. Ja, nu kommer skrällen. Om Jesus kunde uppstå från de döda, så kan bloggen. Vad är väl ett uppehåll på sisådär tre månader, tre timmar och arton minuter? det kan ju nästan räknas som en konstpaus.

Mitt naturar-hjärta är lite brustet, delat, krossat, trasigt, söndrigt, skadat, sårat, splittrat, sönderrivet samt demolerat. Det är nämligen så att vi läser en massa samhällsämnen. Jag tänkte säga något osmakligt här, men eftersom vi lever i en liten värld så vågar jag inte det med risk för att någon olämplig letar sig hit.

Vi kan istället prata om den passion jag utvecklat för synonymer. Nähä? märktes det i förra stycket!?
Hittade häromdagen två synonymer för kräkas som jag aldrig hört förut, kalva samt lägga en pizza.
Ja, passionen har gått lite över styr och ja, jag har synonymer.se som startsida. (Sedär, ingenting har förändrats under dessa dryga tre månader - jag har fortfarande ingenting vettigt att säga.)  

Jag tror att jag har fått någon slags börja-skolan-förkylning från något av de andra barnen på dagis, så jag ska kurera med te och sedan sova.
Natti natti!

1. Jag håller på att lära mig äta filmjölk. Det är fortfarande äckligt, men jag får ner det. Iallafall med tillräckligt mycket müsli.
Om man har tandställning och äter müsli så kan jag informera om hur mycket müsli som fastnar. Det är ungefär en deciliter.
Sommarfräscht.

2. Häromdagen sa pappa att det nästan är kännetecknande för mask att de inte har ben. Jag känner mig vilsen i världen och vet inte vad jag ska tro.

Jag hittade nyss en mycket liten man i hallen som stod dubbelvikt och knöt sina skor samtidigt som han sjöng, eller snarare skrålade: "JOHAN, JOHAN, JOHAN, JOHAN MARKUSSON!"

Vaknade i morse och märkte att min ena näsborre var igentäppt. Sedan märkte jag att den andra också var det.

Har numer fria luftvägar med kurerar ändå med te.

Har inte så mycket att säga och visar därför en bild på standard-parkering i Neapel istället.

Vaknade i morse och märkte att min ena näsborre var igentäppt. Sedan märkte jag att den andra också var det.

Har numer fria luftvägar med kurerar ändå med te.

Just idag är jag glad över att somliga tror att någon som heter Jesus åkte till himmelen för sisådär 2000 år sedan, eftersom det ger mig en jättelång helg som jag kan spendera i skogen hos mamma och pappa.

Har inte så mycket att säga och visar därför en bild på standard-parkering i Neapel istället.