Och allt jag vill ha är lite kolhydrat.


Skulle just googla på Amerikanska revolutionen när google föreslog amerikanska pannkakor istället. 
Läser nu om amerikanska pannkakor. It was meant to be.

Jag älskar imorgon. För imorgon kan alltid bli imorgon igen. Åtminstone tror man det fram till en viss dag, då det faktiskt inte kan bli imorgon mer.
Den dagen är idag. Vi ska festa till det med historiaprov, och det där med att amerikanska-pannkakor-alternativet var meant to be var ren och skär lögn.

You may fade, my dog will always come through.


Centerpartiets ungdomsmanifest är ett utmärkt tekoppsunderlägg.

Jag vet något som inte du vet; det är tisdag.
Du kanske tror att du också vet det, men isåfall beror det bara på att du vet att det var måndag igår medan jag skulle kunna säga det om jag än precis hade vaknat upp ur en 63 år lång dvala.

Jag kom hem sisådär vid tvåtiden och stapplade in i köket. Där stod döden och väntade på mig.
"Sju minuter till godo, Majsan" sa han.
Nog för att jag var akut hungrig, men han ska ju alltid vara så jävla överdramatisk den där mannen.
"Tänk på barnen i Afrika" sa jag, och började febrilt fundera på vad jag kunde fixa i matväg inom 7 minuter. 
Kände inte att tiden var inne för att bli hämtad riktigt än.

Följande scenario utspelar sig:
1. Jag gör mannagrynsgröt utan att förstå varför. Jag vet ju att det inte är någon höjdare.
2. Jag blandar den med hallon för att förmildra omständigheterna.
3. Jag spiller ut cirka hälften på golvet.
4. Jag överväger att lapa upp det spillda.
5. Jag skriker NEJ, NEJ, NEJ! till mig själv.
6. Jag har återigen lurat döden.

Om tre dygn och två minuter (litar på SJs precision till 100!) är jag i Göteborg och stegar bestämt i godtycklig riktning för att nå målet myshelg med syster! Stabilt.

Det är riktigt pangväder idag. Jag stannar inne och gör en djupdykning i Amerikanska revolutionen.

Surrart z man skelett


Idag är en sådan där dag då jag skulle kunna spela kort med mig själv. Då pratar vi inte om någon slags patiens. Nej, jag kommer inom några timmar att finna mig själv i en situation där jag försöker överbemästra mig i bluffstopp.

Har funderingar på att skriva en bok om råvaror som måste kokas minst tre gånger för att inte vara giftiga. Det är spännande det där.
"Oj, pappa dog. Men vi testar att koka svampen två gånger till så kanske den går att äta sedan."

På tal om spel.
Fia med knuff, det måste vara Guds straff till mänskligheten. Och hur ointressant det än är, så finns det alltid några individer under 11 och över 69 som vill förvärra det och spela utan knuff, för att det inte ska bli så orättvist. UTAN KNUFF?
Då kan man ju lika gärna kasta en tärning i turordning och skriva upp resultatet på en gammal servett för att se vem som har flest poäng efter någon timmes brutalt ihjälslagen tid.
Då slipper man ju flytta de där pjäserna, som ändå alltid är för få för att någon råkat suga upp en av de gröna pluttarna i dammsugaren.

Hade förväntat mig att vakna med blod i ansiktet. Upptäckten av att fallet inte var sådant skulle kunna klassas som trygg. Själv skulle jag kalla den ett högsta klassens nederlag.


Vår tupp är död, vår tupp är död

Förra veckan jonglerade jag med clementiner. Sedan insåg jag att det var satsumas. Det är inte lätt det där.

Har funderat lite på sådana där inne-ord. Powernap till exempel, det är väldigt hippt att säga. Till skillnad från tupplur. Varför säga powernap när man kan säga tupplur?
Hur som helst, så funderar jag att ta en sådan.
Jag har aldrig gjort det förut, men idag är det en borde-verkligen-plugga-fysik-dag. Och då kan allt hända.

Fann nyss mig själv läsandes om de fyra dödsstadierna Pallor, Algor, Rigor och Livor Mortis. Allt kan hända, som sagt.

Jag och Ukraina har en tävling. Om jag uppdaterar bloggen oftare än Ukraina byter nationalsång så vinner jag, och vice versa.
Just nu leder Ukraina, så jag måste tukta mig själv. 

Well, well.

Det är inte lätt det där, hörrni. Det där med citrusfrukter.

RSS 2.0