You can leave your hat on


Ungefär sådär kan det se ut när pappa, jag och syster har sångstund. (Har för övrigt inte tagit bilden. Eh, som att det inte var fullkomligt uppenbart.)

Jag har upptäckt Joe Cocker och jag finner det förvånansvärt tillfredsställande att knapra på råa snabbmakaroner. Lite kuriosa sådär i brist på annat att säga. 

Har två funderingar:
  1. Varför blir tuggummin ibland så hårda att man efter ett tag får kramp i käken av att tugga dem, medan de andra gånger urartar i sås?
    och
  2. Vad i hela friden är det med akustiken i badrum? Den slutar inte briljera.
Är så trött. Är så mätt. Nu ska jag kissa. Hejdå.

Kommentarer
Postat av: Brorsan

1. Detta är något som håller mig vaken om nätterna också. Hoppas på en lösning snart.



2. Det är ett hårt eko. Därmed får man liksom höra sig själv så vackert och klart som det verkligen låter.

2010-11-04 @ 22:53:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0