Surrart z man skelett


Idag är en sådan där dag då jag skulle kunna spela kort med mig själv. Då pratar vi inte om någon slags patiens. Nej, jag kommer inom några timmar att finna mig själv i en situation där jag försöker överbemästra mig i bluffstopp.

Har funderingar på att skriva en bok om råvaror som måste kokas minst tre gånger för att inte vara giftiga. Det är spännande det där.
"Oj, pappa dog. Men vi testar att koka svampen två gånger till så kanske den går att äta sedan."

På tal om spel.
Fia med knuff, det måste vara Guds straff till mänskligheten. Och hur ointressant det än är, så finns det alltid några individer under 11 och över 69 som vill förvärra det och spela utan knuff, för att det inte ska bli så orättvist. UTAN KNUFF?
Då kan man ju lika gärna kasta en tärning i turordning och skriva upp resultatet på en gammal servett för att se vem som har flest poäng efter någon timmes brutalt ihjälslagen tid.
Då slipper man ju flytta de där pjäserna, som ändå alltid är för få för att någon råkat suga upp en av de gröna pluttarna i dammsugaren.

Hade förväntat mig att vakna med blod i ansiktet. Upptäckten av att fallet inte var sådant skulle kunna klassas som trygg. Själv skulle jag kalla den ett högsta klassens nederlag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0